Det finns inte många saker som upprör mig mer än djurplågeri. Djur ska få vara djur och ingenting annat. De ska få ges utrymme att leka varje dag i ett kärleksfullt hem.
I gengäld så ger de oss villkorslös kärlek och det är så underbart. Men det är som sagt inte alla husdjur som har den lyckan att få komma till just ett kärleksfullt hem.
Djurplågeri existerar tyvärr i vårt samhälle, och vi måste lyfta upp det till ytan för att kunna ta tag i problemet.
En domare som har gjort sig mycket känd de senaste åren för sin inställning i just den här frågan är Michael Cicconetti. Den amerikanske djurvännen gör alltid allt i sin makt – för att skydda djuren som plågats av sina ägare.
Hur han gör det? Tja, han låter helt enkelt djurplågarna själva smaka på sin egen medicin…
Cicconetti är domare i delstaten Ohio, USA. Det är som bekant ett viktigt uppdrag i rättssystemet och han tycks vara en man av rättvisa. Samtidigt som han har en speciell relation till alla djur.
Han har berättat att han fick sin första hund som hette Herman redan när han var liten. Och sedan dess har han haft en livslång kärlek till våra fyrafota vänner.
Herman var Michaels bästa vän, genom hela barndomen. I dag är han också stolt hundägare till Kasey – en Berner-sennenhund som är tio år gammal.
Passionen för djur och kanske framför allt hundar har han inte bara privat, på fritiden. Han tar också med sig detta in i jobbet som domare. I rättssalen får han då och då möta djurplågare – och vad han tycker om dem har han gjort klart.
Domaren låter djurplågare smaka på sin egen medicin
Michaels inställning är att djurplågarna borde straffas hårt för sina brott. Förstås inom lagens gränser, men ändå hårt. Och han gör det på sitt eget sätt – ett sätt som har fått stor uppmärksamhet i media och på sociala medier de senaste åren.
Domare Cicconetti menar nämligen att djurplågarna ska få smaka på sin egen medicin.
– De här straffen kommer inte äventyra någons säkerhet men det betyder däremot inte att de kan hantera obehaget och förödmjukelsen, säger Michael i en intervju med ABC.
Djurägare tvingades gå igenom samma sak
Så, vad är det då som Michael ger dessa djurplågare för straff?
Här kommer ett exempel:
En kvinna var inne i rättssalen. Hon stod öga mot öga med den djurvänlige domaren. Fallet gällde en hund som hon hade misskött. Hunden lämnades att leva i smuts. Därför förklarade Michael för kvinnan att han ansåg att detta var precis vad hon själv nu borde få göra.
Vad straffet blev? Kvinnan fick inget fängelsestraff. I stället skulle hon spendera en hel dag på en soptipp.
Syftet med detta var att hon där skulle få reflektera över vad hon gjort med sin stackars fyrfota familjemedlem – och samtidigt själv få känna på hur det känns att leva i en smutsig miljö.
”Hitta den smutsigaste platsen”
Straffet gjorde kvinnan upprörd. Hon protesterade.
Då gav Michael henne svar på tal.
– Jag vill att de hittar den smutsigaste av platser, där det stinker och luktar något fruktansvärt, och jag vill att du sitter där i 8 timmar i morgon, och tänker på vad du utsatte din hund för när du känner hur illa det luktar. Om du spyr, så spyr du, sa han till henne.
Det var heller inte den enda gången som djurplågare fått känna på Michaels hårda – men samtidigt rättvisa – straff.
Ett annat exempel var en kvinna som hade övergivit 35 kattungar i skogen.
Michael gav henne därför straffet att hon tvingades vara i skogen under en natt – alldeles ensam, på egen hand. Kvinnan dömdes även till fängelse och böter.
Ska fungera som en väckarklocka för djurplågarna
Varför gör då Michael detta, kan man undra?
Enligt domaren själv så hoppas och tror han att dessa kreativa domar ska få djurplågarna att inse hur de behandlar andra varelser, och att de överlag ska öka medvetenheten kring djurplågeri och misskötsel av djur.
Under alla dessa år som domare har han sett många återfallsförbrytare när det kommer till djurplågeri.
Då menar Michael att det härsättet kan vara en lösning, då de vanliga straffen inte visat ge önskad effekt.
I nyhetsinslaget här nedan kan du höra mer om Michaels tankar med sina minst sagt speciella straff till djurplågarna.
Vad tycker du om Michaels sätt att hantera detta? Dela gärna vidare!
