I ungefär 10 års tid har Marianne Wik arbetat för att rädda djur som blivit dumpade i Spanien.
Och en dag när hon skulle ut och slänga soporna själv hörde hon plötsligt ett ljud som fick henne att agera direkt.
Då hittade hon nämligen två hjälplösa små krabater i sin soptunna.
– Man får en ilska i sig, säger hon till Djurbibeln.
Att alla djur förtjänar respekt och att tas omhand på bästa möjliga sätt är nog något som de allra flesta är överens om.
Men dessvärre finns det människor som inte delar den uppfattningen och utsätter djur för hemskheter.
Något inte minst Marianne Wik känner till.
Hon har under många år kämpat för att rädda de djur hon kan i spanska bergen i Sierra Nevada, där hon bor.
Ett arbete som hon tillsammans med några vänner drog igång efter att de insett hur vanligt det är att djur dumpas i soptunnor runtom i området.
– Jag och några vänner sa att ”ja, det skadar ju inte att ta en bil och bara åka runt och leta,” berättar hon för Djurbibeln:
– Sen fick vi tider då när sopbilarna skulle komma så vi var där före dem och om de hittade något kunde de bara ringa oss. Sen har det bara fortsatt.
Läs mer:
Hörde ett ovanligt ljud i soporna
Men ett av hennes mest speciella fynd gjorde hon på sin egen bakgård.
– Jag skulle gå och slänga sopor själv och så hörde någonting där i. Så jag hoppade upp i tunnan och började rota, och hittade två små. De var ju inte mer än tre dagar gamla enligt veterinären, berättar hon.
De små hjälplösa djuren som låg där i visade sig vara skogsrävar.
– Man får en ilska i sig, säger hon.
Marianne tog snabbt med de små liven till veterinären och som tur var överlevde dem.
Därefter tog hon sig an en av rävarna och en vännina till henne tog hand om den andra.
Så lever de idag
Hon döpte sin till Lucky, ett namn som helt klart passar honom efter den tur han hade som hittades innan det var för sent.
– Han är väldigt lekfull och nyfiken. Han vill ha full koll på allt jag gör. Men om jag måste gå iväg och inte kan vara hemma går han bara och lägger sig och sover. Han gör ingenting. När han var så liten började jag med att köpa leksaker till honom- och han har inte tagit sönder någonting i huset. Det är ju ganska ovanligt med små valpar, säger Marianne.
Nu har Lucky bott hos Marianne i 3 år och hon beskriver honom som en mycket trofast vän.
– Han blev väldigt fort tam. Det är ju det enda han vet, egentligen. Han hade inte överlevt i det vilda idag, förklarar hon.
Några av hans typiska rävdrag beskriver hon är att han alltid gömmer sig när han ska sova. Han äter endast när han är ensam och om han ser en hund ute så smyger han gärna runt träd eller längst väggen och hoppar fram när hunden är nära.
– Han är en väldigt kärleksfull och social individ, säger hon.
– Det är många som tycker det är djurplågeri att ha en vild räv hemma. Men han var ju aldrig vild, så jag tycker inte det är djurplågeri. För han hade det att välja på eller att dö.
”Då är det värt det”
Framöver så kommer Marianne fortsätta göra det hon kan för att hjälpa så många djur som möjligt. Men det är ett arbete som kräver många händer, och hon förklarar att de hade behövt bli ännu fler.
– Det är inte bara hundar, utan även katter, kaniner, marsvin, fåglar. Det är väl knappt någon gång vi kommer tillbaka tomhänta, säger hon.
Att det kan bli känslosamt förnekar hon inte, men känslan av att kunna rädda ett liv tycker hon helt klart är värt det.
– Man kanske gör nytta och lyckas rädda några, då är det värt det.
Tack för ditt fina arbete, Marianne!
