Hundar minns. Det är den hemlösa hunden Winnie ett bevis på.
En kvinna var ute på sin tomt när hon plötsligt såg den lilla hunden sätta sig ner på gräset. Winnie vägrade att flytta på sig. Och när kvinnan plötsligt hörde matten ropa hundens namn insåg hon anledningen.
Det var i oktober i år som Kate Howard satt på sin tomt för att samla tankarna. Hon hade just varit på en begravning av en nära vän och behövde tid för sig själv.
Så plötsligt kom en hund och satte sig på gräset framför henne.
”Alla hundar är perfekta men den här var särskilt charmig”, skriver hon på Twitter.
Hunden satt blick stilla, och vägrade flytta på sig. Det var nästan som att den lille kände igen Kate. Till sist ropade hundens ägare på att den skulle följa med hem.
När Kate Howard hörde hundens namn, Winnie, förstod hon sanningen.
”Då registrerade jag det direkt”, skriver Kate Howard.
För ett år sen hade Kate sett en annons från ett djurhem, där de sökte efter någon som kunde ta hand om hemlös valp i några dagar. Kate blev helt förälskad när hon såg bilden på den lilla varelsen, och eftersom hon ändå skulle vara ledig några dagar svarade hon på annonsen.
”Hon var en glad liten valp som jag döpte till Winnie. Jag grät i tre dagar när hon skulle adopteras. Jag oroade mig för om hon hittat ett bra hem”, skriver Kate Howard.
Kate frågade hundens ägare om hon gett hunden namnet Winnie, eller om hon redan hette det.
”Hon sa ja. Hon hade inte velat ändra hennes namn för att förvirra henne. Jag frågade när hon adopterat henne – hon svarade i november förra året”, skriver Kate och fortsätter:
”Då hoppade jag praktiskt taget över staketet och utbrast: ’Jag har tagit hand om den här hunden’”.
Winnie som satt på Kates tomt var alltså samma hund hon en gång varit fostermamma åt.
Det visade sig att Winnies nya ägare förlorat sin tidigare hund. När hon såg att Winnie fanns att adoptera tvekade hon inte en sekund.
Och nu satt alltså Winnie utanför sin fostermammas hus. Men det märkliga slutade inte där. Kate hade flyttat in i sitt nya hem för bara några månader sen, och vad det visade sig bodde hon i samma kvarter som Winnie.
”Det var så oerhört tröstande att se min första fosterhund dyka upp på min tomt. Hennes päls var lika mjuk, hennes öra lika krokigt och med hennes svans lika viftande som förr.”
Så ser Winnie ut idag
För Kate var det nästan som ett tecken. Kates vän, som begravts samma dag, hade nämligen varit en stor hundälskare.
Winnie hade uppenbarligen inte glömt sin fostermamma och all den kärlek hon fick av henne, och Kate hade definitivt inte glömt Winnie. Det bästa av allt är att de nu kan fortsätta att träffas!
Det här visar verkligen hur viktigt det är att ge hundar kärlek och ett tryggt hem. Ge dem lite så ger de dig tusenfalt tillbaks, och de glömmer inte heller det du gjort för dem.
Dela om du tycker den här historien var inspirerande!
